Misstänkt för brott: fyra misstankegrader

När ett brott utreds av polisen finns det vissa begränsningar för vad polisen får göra – och vad man inte får göra. För varje steg som tas i utredningen, eller för varje åtgärd som riktas mot en person, krävs det att ett visst beviskrav är uppfyllt.

Kan liknas vid en trappa

Man kan se på dessa beviskrav som en trappa där graden av misstanke måste vara tillräckligt höga för att förundersökningen kan gå vidare. Detta är ett måste för att polisen ska kunna vidta åtgärder som innebär inskränkningar i personens friheter och rättigheter. Dessa grader av misstanke är alltså viktiga för att hålla koll på olika situationer som rör tvångsmedel, förhör och andra liknande situationer som kan uppstå under en förundersökning eller en rättsprocess.

Här är de fyra graderna av misstanke:

• Kan misstänkas för brott. Detta är den lägsta misstankegraden. Bevisningen är mycket svag, men det måste i alla fall finnas någon omständighet som pekar på att den misstänkta personen har begått brottet som det är frågan om. När en person kan misstänkas för ett brott kan polisen utöva en viss grad av tvång, som exempelvis kvarhållande för förhör i sammanlagt tolv timmar.

• Skäligen misstänkt. Detta är den lägre graden av misstanke. Här måste det finnas konkreta omständigheter som med viss styrka talar för att personen i fråga kan ha begått brottet. Det är inte lätt att exakt definiera vad skälig misstanke är och hur det tillämpas. Det bör dock vara ungefär 50 procents sannolikhet för att en viss person har begått brottet.

• På sannolika skäl misstänkt. Den högre misstankegraden. För att denna grad ska uppnås måste det vid en objektiv bedömning framstå som berättigat med misstanke och den måste grundas på bevisning som finns i det enskilda fallet. Här får misstanken inte vara grundad på några former av subjektiva antaganden eller mer eller mindre kvalificerade gissningar. Här kan det ske långa frihetsberövanden. Två personer kan inte vara misstänkta på sannolika skäl för ett brott som har begåtts av en ensam människa. Ungefär 75 procents sannolikhet krävs generellt för att person ska bli på sannolika skäl misstänkt.

• Tillräckliga skäl för att väcka åtal. Här är åklagaren så säker på att bevisningen håller att han kan förvänta sig en fällande dom. Här gäller det att bedöma om åklagaren under rättegången ska kunna visa att den åtalade är skyldig utom rimligt tvivel, därför är beviskraven hårda. Här krävs ungefär 80-90 procents säkerhet från åklagarens sida.